ettstegnarmare

Jag kan inte säga att jag fått så mycket ny kunskap, däremot har det varit intressant att höra andras historier och att få lite information om vad som händer härnäst.

Jag och mannen är nog de enda som har bestämt oss fullt ut för vilket land vi väljer. Å andra sidan har vi ju vetat om att vi ska adoptera i många år och har därmed redan gått igenom mycket av den process som de andra kanske befinner sig i just nu.

Vad händer nu?

Efter föräldrakursen ska vi kontakta familjerätten som pusslar hem lite folk som ska träffa oss. Vi ska ha tio möten under två månaders tid, där de ska träffa oss och eventuellt våra referenspar. (Man bör ha två par MED barn som rekommenderar en att klara av ett föräldraskap). Jobbigt läge om man nu inte skulle ha småbarn i sin umgängeskrets. I vår kryllar det inte direkt av dem, men vi har valt två par vi tycker skulle passa. Har däremot inte pratat med vårt "Gotlandspar" ännu.

Sedan gör vi en särskild hälsoundersökning. Du knatar in på sjukan och säger att du vill ha en hälsoundersökning för adoption, så vet de vad du menar. Sedan ska alla papper in till kommun och medgivande skall ges. Detta håller under två år. Vi är ganska säkra på vårt godkännande så vi kommer snarast att anmäla oss till byrån också och nu kommer den långa väntan efter Lilla du.

Tänk vad vi kämpar för Lilla du. Andra kan bara bli lite hepp som hepp gravida och få fram en bebis på drygt nio månader. Vi kämpar varje dag i flera års tid för att få fram Lilla Du. Det är en häftig känsla, va?- att få vara så efterlängtad? Vi behöver dig och längtar jättemycket. Till våren ska vi åka till ditt land för första gången. Spännande:)
Nu när jag packade inför vår flytt, packade jag ihop en låda till dig också med våra gamla barnsaker i. Den kommer att vänta i förrådet ett tag, men vilken känsla den dagen vi ska ta fram den. Då är det nära.

Nu kör vi igång med föräldrakursen den sextonde Maj. Den ska pågå under sju veckor. Fick prata med chefen en sväng idag, så får byta till dagspass de kommande veckorna.

Lilla, lilla du.
Tänk att du inte ens är påtänkt ännu. Hur kan man längta så mycket efter någon som inte ännu finns? Det är en konstig tanke att dina biologiska föräldrar kanske inte ens sett varandra ännu. Jag kan inte låta bli att undra vilka de kan tänkas vara. Tänk om man kunde få en snabb flashblick in i framtiden och se dem. Var befinner de sig? Hur ser de ut? Vilka är de? Hade vi gillat dem, eller är det två människor man aldrig skulle ha valt in till sitt umgänge? Kommer vi en dag att få träffa dem?

Många knepiga men spännande tankar om allting.

Vad häftigt långt in i framtiden när du läser denna blogg. En blogg tillägnad alla som vill adoptera, men mest av allt tillägnad dig som inte ännu finns. Visst är det en märklig känsla när du läser detta och faktiskt existerar?

Om internet fortfarande existerar på samma sätt som idag så kommer du att läsa denna blogg. Din mamma skriver som tjugonioåring. Vem kommer du att vara som tjugonioåring? Hur kommer ditt liv att se ut?

Jag kommer nog att dela upp denna blogg framöver. En faktadel om hur man går tillväga vid en adoption, samt en del som riktas till "lilla du".

Sådärja. En bit på väg.

16:e Maj, 2012 påbörjas föräldrakursen (även om vi missar första tillfället).