ettstegnarmare

Nu har vi varit hemma sedan den tredje. Allt går..bra? Första veckan var ett konstant kaos. Gränser skulle testas, saker skulle pillas på, fingrar skulle klämmas i dörr och trappa skulle provramlas. 

 

Att han är en vilde var vi redan medvetna om första gången vi träffade honom. Nu har vi förklaringen till alla de blåmärken vår gosse drar på sig. Balansen är sådär, konsekvenstänk- glöm det! Jag hade funderingar på hjälm inomhus ett tag. I början blev jag vettskrämd vid varje trillning, springa in i väggen och snubblande. Nu har man börjat härdas. 

 

Han lär sig svenska väldigt fort! S är pratglad (minst sagt!) vilket är en otrolig fördel då det kommer till att lära sig ett nytt språk. Precis som vi trodde fanns det behov som kanske inte alltid lyser igenom i papperna men på onsdag ska han till läkaren och då kanske vi kan få hjälp med en del saker. 

 

Redan den första veckan hemma såg vi att han längtade efter jämnåriga kamrater att leka med, och det förstår jag! Han är van vid att ha en hel grupp barn omkring sig och hur mycket vi som föräldrar än leker så leker vi ju fortfarande inte som barn. Sagt och gjort, vi bjöd hem grannpojkarna och vilken fullträff! De leker och skrattar, försöker lära S svenska. De träffas mer och mer nu och S är så lycklig. På kvällarna innan han ska sova, brukar han rabbla deras namn.

 

I lördags firade vi jul, med tomte och allt. Jul i februari, jag vet- men en fantastisk afton fick vi! 

 

Mycket händer nu. Han är lika enkel som svår.det kanske inte säger er någonting men att gå från noll barn till ett barn på 5.5 år med erfarenheter vi som föräldrar inte har en aning om är en smärre chock. En smärre chock även för vår gosse att gå från 93 barn (runt tio i hans grupp) och en drös vuxna till att vara ett ensamt barn med två vuxna. 

 

Vardagen är annorlunda (milt uttryckt). Både jag och mannen är hemma med S och vi börjar få in riktigt bra rutiner. Jag har beslutat mig för att vara hemma till januari, det behövs. Sedan får S börja i förskolan och gå med de barn som är ett år yngre. Det blir bäst så. Vi har mycket att "träna upp" innan det är dags för förskola. Anknytningen? Den går super för honom! Det är en tuff och framåt pojke, lätt för att knyta an. I början var vi oroliga då han var väldigt framåt mot alla men nu har han börjat visa sig "blyg" inför nya människor och det är bra :) 

 

S favoritmoment på dagen är framåt kvällen när han ska bada. Han älskar att bada! Under tiden sitter maken bredvid badkaret och spelar gitarr och sjunger. S älskar musik och tycker väldigt mycket om att sjunga. 

 

Jag har fortfarande inte landat efter adoptionsresan. Den tog mycket på krafterna och mitt hjärta finns till viss del kvar hos en del av de barn vi lärt känna. Det är tufft. Det är sorgligt. Samtidigt är det fantastiskt att vara hemma med S. Målgång. Efter så lång tid är det konstigt att vi är i mål, vi har nog inte förstått det riktigt ännu. 

 

Mamma. Jag är mamma. Jag är mamma till en femårig pojke. Jag? Mamma? 

 

Jag hör ordet "mamma" en triljon gånger per dag. Nu är jag här. I framtiden.