ettstegnarmare

En blogg om när du kom till oss. När vi valde att bli föräldrar på ett lite ovanligare sätt, och längtan efter dig. Bloggen tar även upp vad som händer sen, när resan är över och den lilla familjen fått varann. Då den nya resan börjar.

Ringde adoptionsförmedlingen idag

...eftersom vi inte kunde vänta längre. Det kommer vi att få göra- vänta längre.

 

Nästa vecka får vi svar. Trodde de. Magen gör ont och jag mår illa hela tiden. Jag vill bara lägga mig i ett hörn och sova bort alla dagar tills vi får svaret. Tur att det varit fullt ös på jobbet så att man håller huvudet över vattenytan. För stunden.

 

Ditt rum är färdigmålat nu. Alla möbler finns i huset.

Det är bara du som fattas oss.

 

En dikt jag läste för mycket länge sedan och som fastnade i mitt hjärta:

 

 

"Once there were two women who never knew each other.
One you do not remember, the other you call mother.

Two different lives shaped to make yours one.
One became your guiding star the other became your sun.

The first gave you life, the second taught you to live it.
The first gave you need for love, the second was there to give it.

One gave you nationality the other gave you a name.
One gave you seed of talent the other gave you an aim.

One gave you emotion the other calmed your fears.
One saw your first sweet smile the other dried your tears.

One gave you up - it was all she could do.
The other prayed for a child and God led her straight to you.

And more you ask me trough your tears.
The age old question throught the years.

Heredity or Environment, which are you the product of?
Neither my darling - neither . Just two diffrent kinds of love."

 

 

 

Det är dags att komma hem nu.