Domare utsedd

Det vi vet är att vi får en kvinnlig domare, men ingen domstolstid har vi fått ännu. Det kan ta ett tag säger vår kontakt.

Vad "ett tag" innebär i adoptionssvängar säger oss absolut ingenting. Det kan vara två dagar, det kan vara en månad. Det ska dock inte ta mer än 30 dagar enligt regelverket innan en tid kommer till oss. Behöver jag nämna att jag kollar inkorgen trettio gånger per dag? Så har det sett ut hela julen, att tiden har stått stilla mestadels.

Jag har gått med i en sluten sida på Facebook där jag kan ventilera med andra adoptivföräldrar och det har varit fantastiskt. Det stöd de ger varandra gör mig tårögd. Så fantastiskt, att främlingar kan länkas samman på grund av den gemensamma faktorn att man är a-förälder? Vackert <3

Så den sjunde januari befinner jag mig nog på arbetsplatsen. Jag vet däremot inte för hur länge. En vecka? Tre veckor? Allt beror på domstolstiden.

Jag drömmer mer och mer om denna process. Inatt drömde jag att jag var på jobbet och att en litauisk läkare ringde till mig. Han berättade att min son var sjuk och hade förts till ett sjukhus och att vi skulle komma så fort som möjligt. Detta är naturligtvis hopplöst då det inte går några direktflyg till Litauen utan vi måste genomlida ett par byten (underbart för en person som får panik av att resa) så vissa "flygkombinationer" tar uppemot 25 timmar med alla dessa byten. Och vi som tyckte att Litauen var nära och en smidig plats att resa till- icke!

Jag har googlat som attan på alternativa sätt att resa den senaste månaden, det ena sättet obekvämare än det andra. Det verkar som att den "ledande" resan blir bil till Göteborg, därefter mellanlandning i Köpenhamn för att sedan flyga vidare till Litauen. Hemresan kommer nog att innebära fler flyg men mindre bilåkning (hoppas jag). Det blir en tuff resa för en femåring (och för mig som är åksjukast i världen).

Nu vill jag ha ett datum så att resa kan bokas. Jag vill ha kontroll igen, för nu ligger all kontroll bortom oss och det är bland det värsta jag vet särskilt när målet är så oerhört viktigt och stort!

Jag trodde verkligen att du skulle komma innan den första snön men så blev det inte.

Tiden före och tiden "under". Det är jobbigt. Jag vill att vi ska komma till tiden "efter" nu.

Ett träningspass står på schemat. Det är många tankar som måste komma i ordning nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0