ettstegnarmare

På ett sätt borde jag kanske undvika att skriva detta, ifall det inte skulle vara "lilla du", men på ett annat sätt är det viktigt för mig att förmedla detta till dig, ifall du är just h*n. Jag tutar och kör, skriver vad jag känner. I värsta fall kan jag alltid radera detta inlägg i framtiden. För mig känns det viktigt att det finns skrivet i stundens hetta när adrenalinet pumpar ifall detta är just "lilla du". "Lilla du" som ska få veta allt från början. Att du inte kom med storken, att allt inte var särskilt enkelt, men ändå enklast i världen med tanke på att det är "lilla du" som är målet och vi hade gjort detta tusen gånger om för dig. 

Din pappa fick ett samtal för några dagar sedan. Dagen efter kom mailet med all information om dig. Vi fastnade direkt! Självklart är vi nervösa, livrädda men ändå är allt så helrätt för oss. Jag pratade med din mormor, ringde henne och ventilerade. Morfar var också med på ett hörn. Han tyckte att du hade glimten i ögat- och det har du! Mormor har skrivit ut en bild av dig som står på matbordet. Hon älskar dig redan. För henne är du redan hennes barnbarn och ändå känns du så långt bort. Ett så underbart barn vill hur många som helst ha, så vem säger att de väljer just oss? 

Idag har vi fikat med din farmor. Vi har tittat på bilder av dig, vi har pratat om dig. Du är efterlängtad! Jag villa skrika ut allt till hela världen, men är livrädd att falla. Att det inte blir vi. Tanken gör ont.

Jag ringde en kvinna ikväll. Hon hämtade ett barn i din stad förra året. Vi pratade länge och jag berättade för henne om min längtan efter dig. Om vår längtan efter dig, och om det inte blir just dig vi håller om- kommer vi då att kunna resa oss igen? 

Om några månader kanske jag håller dig i min famn. Jag har alltid varit din mamma och därför gör det så ont att vi ännu inte träffats. Någon därute finns hos dig just nu, och det är inte jag eller din pappa. 

Hur länge ska vi nu vänta? Varje gång telefonen ringer kommer det att kännas som om jag ska svimma. 

Det här kommer att bli en lång vecka. 

Vi saknar dig, fastän vi ännu inte träffats.