ettstegnarmare

Här befann vi oss för ett år sedan också, innan livet kom emellan.

Jag hoppas att denna blogg ska ge de oinvigda en inblick i hur det går till att adoptera. Kanske kan denna blogg hjälpa någon på vägen dit. Jag vet när vi fattade beslutet att det vi saknade mest var stöd och information. Det är väldigt mycket att tänka på, och mitt i all längtan och trötthet ska man agera informationssökare till tusen för att förstå hur allt går till. Och det går krångligt till. Min första kontakt var med familjerätten och hur trevlig kvinnan än var som svarade, kände jag mig ännu mer snurrig och oinsatt efter samtalet.

Vi googlade. Vad vi fann var pristabeller över barn från olika länder. Det var en magstark del av vårt informationssökande, att se dem uppradade som några varor man klickar hem på Ginza. Naturligtvis ser kostnaden olika ut för varje land, med tanke på att det är olika processer men att se denna verklighet som den faktiskt såg ut kändes konstigt. Vårt barn har ett pris. Någon har prissatt vårt kommande barn som inte ens är påtänkt ännu. Förmodligen har inte de biologiska föräldrarna ens träffats. Det är en mycket konstig känsla. Förbered er på den om ni ska adoptera. Saker kommer att kännas konstiga och verkligheten kommer te sig orättvis. Men så ser världen ut. Den är inte rättvis, men det ni gör är någonting fantastiskt- ni bidrar till att den ska bli lite rättvisare, till att alla barn ska ha en chans att få en familj och någon som längtar efter dem och älskar dem.

Vi ska adoptera. Nej rättelse: Vi adopterar. Sånt tar tid. Jättelång tid. Det gör riktigt ont varje gång någon oinsatt frågar hur det går. De flesta tycks tro att det tar ett par veckor, det gör det inte. You can´t hurry life, eller?

För er som inte har någon inblick i den svenska byråkratins labyrint, kan jag ge en lathund. Ifall ni nu skulle vilja adoptera. Detta är stegen FÖRE själva adoptionen:

Samla motivation. Mängder med motivation. Var väl insatta i att det kommer att ta tid, ork, lust, motivation och lite pengar av er- se målet. Se vad ni faktiskt får. Se bilden av när ni står där, i mål- med ert barn i famnen. Det kan hjälpa.

Sambor får inte adoptera gemensamt. Se till att vara gifta. 25 år är minimigränsen på ålder för den yngsta partnern.

Den som vill adoptera ska ha deltagit i föräldrautbildning och ha medgivande att få ta emot ett barn för adoption. Beslut om medgivande fattas av socialnämnden i hemkommunen.
Föräldrautbildning, specifikt avsedd för adoptivföräldrar hittar ni via studiefrämjandet. Förhoppningsvis.

Medgivandeutredning. Här ska läkarintyg (går att hitta via socialstyrelsen) finnas och referenser. Denna bygger på tre syften;
• Utredningen ska samla information om dem som vill adoptera så att socialnämnden kan fatta beslut om medgivande.
• Utredningen ska beskriva dem som vill adoptera för barnets företrädare i utlandet så att de kan välja bästa möjliga föräldrar till barnet.
• Samtalen i samband med medgivandeutredningen bidrar också till förberedelse för dem som vill adoptera.

Medgivandet gäller i två år, sedan får ni ansöka om ett nytt. Under den tid som medgivandet gäller har de som ansökt om adoption skyldighet att anmäla till socialnämnden om det blir ändrade förhållanden t.ex. graviditet, sjukdom, ändrade bostads- och arbetsförhållanden m.m.

Sedan kommer adoptionsproceduren där adoptionsbyrå ska väljas (finns ett antal i Sverige). Detta sparar jag till ett annat inlägg. Smält nu detta först. Bara denna process tar nästan ett år (med lite tur).