Föräldrakursen avklarad.

Steg ett i rätt riktning med andra ord.
 
Många undrar kanske vad som väntar nu?
 
Jo- själva medgivandeutredningen. Det går till på följande sätt: Vi skickar en ansökan till socialtjänsten som därefter behandlar vårt ärende. Deras uppdrag blir att under två månaders tid försöka träffa oss under ungefär tio tillfällen. Därefter skriver denna person ihop en typ av "ansökan" som sedan ska användas för att skicka till adoptionsbyrån i Sverige, samt utomlands. Det blir likosm våran "presentationsblankett" av oss som par. När denna är sammanställd skickas den till oss och vi godkänner, eller förkastar, presentationen. Beroende på hur väl vi anser den stämma överens med oss som personer.
 
Läste någonting konstigt i tidningen för ett tag sedan om en känd person som adopterat. Hon hade uttalat sig om att hon gått och väntat i ett år. Min fundering rör sig kring varför kändisar tycks få adoptera så fort, medan vi vanliga "dödliga" får vänta flera år? Det är en udda värld vi lever i.
 
Ja, lilla du. Vi ses om en väldans lång tid, men vem har bråttom? I jakten på den perfekta lilla du hade jag kunna vänta i tjugo år. Det viktigaste är att det blir lilla du och ingen annan, och det blir det ju. Det kommer ödet att fixa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0