Att av en främling bli betraktad som mamma

...är en ganska häftig känsla.
 
jag talade med försäkringskassan idag igen för att få lite klarhet i vad som gäller med föräldrapenningen. Kvinnan i telefonen berättade att medgivandet var på plats vilket innebär att när vi landar i litauen påbörjas föräldraledigheten. Det var ganska härligt och lugnande att höra. Vi vet inte ännu hur lång tid vi kommer att vistas i landet, men att få höra att det kommer rulla på från start är toppen. Vi pratade ganska länge eftersom jag återigen hade tusen frågor, Nu känner jag mig åter lite mer upplyst. 
 
Framåt eftermiddagen ringde skolverket också för att berätta att min legitimation äntligen (efter hundra år) skulle skickas till mig nästa vecka. 
 
Jag försöker tappert att slå ihjäl tiden. Tänkte återuppta mitt projekt jag länge velat fortsätta med. Fick en offert från ett tryckeri så snart kommer förhoppningsvis min gamla roman i tryckt form. Den har hittills bara gått att läsa som e-bok. Just nu sitter jag här med två mappar framför mig. Fortsättningen på min förra roman samt en deckare jag tidigare jobbat på. Jag tänkte experimentera lite med manusen och se om jag kan få dem till en och samma bok. Ett intressant projekt sannerligen men kan jag bara gå i mål med dessa betyder det att jag kan fortsätta med mitt och syrrans projekt därefter. Allt för att slå ihjäl tid som sagt. 
 
Drömmen om mitt egna förlag lever vidare. Drömmen om lilla du är desto större och starkare men måste motas tillbaka ett par steg innan jag blir galen. Fokusera på annat, fyll minuterna, få ingen tid över till att tänka- bara tuta och kör. Det är min överlevnadsstrategi för tillfället. Sysselsättning. Åstadkom saker, sätt upp mål- stressa! Fyll hjärnan med faktakunskaper och undvik att känna med hjärtat. Jag hade velat slita ut mitt hjärta och lägga det i en låda under sängen för förvaring tills det är dags. 
 
Det gör ont att adoptera. Varje gång jag tror vi kommit närmare dig kommer information fram som gör att jag tappar dig lite igen. När jag kommit så nära att jag nästan kan känna dig bromsas jag upp. En hopplös jakt. 
 
Trista nyheter från adoptionsbyrån idag. Vi får vänta lite till. Alltid detta jädra väntande. 
 
Jag har inte öppnat din kalender ännu. Jag vill ju så gärna att vi ska uppleva den tillsammans. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0