ettstegnarmare

Adoptionsförmedlingen har hört av sig. Den artonde augusti kommer domen, då väljer de familj till lilla du. Åh, lilla du - jag försöker att trösta mig själv hela tiden. 

Mannen törs nästan inte tänka på hur det kommer att bli och själv tänker jag alldeles för mycket. Vad beslutet än kommer att bli kommer jag nog att få avvika från arbetsplatsen. Jag kommer inte att klara av att vara lärare just denna dag. Jag kommer att kolla min mobil var femte minut och vara allmänt sinnesförvirrad. Mina stackars elever kommer att undra vad som hänt under sommaren egentligen. 

Jag är tacksam över mina fantastiska arbetskamrater som orkar med mig och mina fantastiska elever som också på ett sätt varit delaktiga i processen. Jag har varit öppen med min adoption sedan dag ett- vi som adopterar måste också få berätta, få känna, få längta- precis som vilken havande somhelst! 

Lilla du. Jag ser din bild varje dag. Ändå blir det kanske inte just du. Den nittonde augusti kanske vi sitter här och raderar alla de inlägg som handlar om just dig. 

Att börja om, att samla nya krafter. Missfallet. 

Den artonde augusti vet vi om det blir mentalt missfall eller du. 

Hur länge ska man orka? Hur mycket ska man som adoptionsföräldrar behöva gråta? Oroa sig? -

Längta. 

Första augusti 2009, och nu kanske snart i mål. 

Vårt älskade lilla lejon- blir det du?