ettstegnarmare

Det var ett skönt beslut att ta. Lilla du finns snart i våra liv. Förberedelser är viktiga och jag har beställt en hel hög med litteratur för att läsa in mig på oss och vårt kommande liv tillsammans. Det känns viktigare just nu <3

Det är konstigt när ett barn växer i ens hjärta istället för i ens mage. Jag har dig inte nära fysiskt, men mentalt är du närvarande hela tiden. Det är en så oerhörd svår känsla att förklara.

Jag diskuterade barnväntan idag tillsammans med en kär väninna. Hon berättade att hon gick i väntans tider och jag blev alldeles till mig- tänk att vi kanske blir föräldrar samtidigt? Underbart! 

Fast på ett sätt är hon ju redan förälder, för hennes "lilla du" bär hon ju med sig hela tiden. Vi har dig så oerhört långt borta. Det var härligt att få prata havandeskap tillsammans. För jag är ju havande, på mitt sätt. Bara för att mitt barn inte ligger i min mage behöver det inte betyda att jag också ibland vill prata om sig, om oss. Jag har beställt tapeter till ditt rum och dem visade jag henne. Vi pratade inredning, leksaker, barnvagnar- ja, allt möjligt, och Gud vad jag behövde det! 

När havandeskapet inte syns på utsidan tror jag att det är udda för människor att prata om det. Missuppfatta mig rätt, den som känner på min mage ger jag en käftsmäll, men ibland vill man ju berätta för hela världen och hur kan man naturligt komma in på samtalet när samtalet inte väcks eftersom inget syns? 

Så konstig man är. Ibland vill jag inte alls prata om det, inte när jag har "ledsenlängtan". "Ledsenlängtan" är när jag längtar så att det gör ont. Det sker ibland, särskilt när jag tycker att papper och byråkrati tar tid. Men ibland får jag "lyckolängtan" och då vill jag skrika ut till hela världen att "lilla du" är på ingång, du kommer snart! 

Vi behöver dig snart. Jorden står stilla fastän den snurrar jättefort.

Jag drömde om mormor. Hon pratade om första juli, att datumet knyter an till dig. Vi får se om det stämmer, hon sa att hon skulle visa mig att spöken fanns när jag var liten. Hon skulle bara dö först. Var det ett förebud tog hon god tid på sig. 

Första juli. Var är vi då?