ettstegnarmare

Igår var en underbar dag.

Den började som måndagar mestadels börjar. Trött som attan, trist väder, stressigt på jobbet men sen- vid lunchtid - en hel drös med mail från adoptionsförmedlingen.

Nio filmer med fantastiska underbara lilla älsklingen. Lilla modiga, envisa, bestämda, duktiga raringen- min son.

Jag har alltid vetat att om jag någon gång skulle få ett barn, skulle mitt barn vara fantastisk! En annan kvinna gav dig livet, och andra människor gav dig dina första år. Jag måste säga att de gjort ett fantastiskt jobb med att ta hand om min älskade son.

Efter att ha sett filmerna om och om igen såg jag så många egenskaper hos dig som var helt fantastiska. Hur du bjuder dina barnhemssyskon på godis ur din lilla tablettask. Hur du tålmodigt mottar knuffar utan hämndbegär. Hur du ifrågasätter en vuxen du inte riktigt förstått. Den egenskapen tycker jag är fantastisk att ha.

Livet innebär många orättvisor, och en del av livet är att lära sig att hantera dem och göra det bästa av orättvisorna. Jag längtar efter att vi ska få varandra. Jag längtar efter våra kommande meningsskiljaktigheter och jag längtar efter varenda liten stund av fotstampande i golvet. Jag längtar efter allt hos dig och nu känns allting mer verkligt.

Du har blivit så stor!

Det enda jag haft är ett foto som är sex månader gammalt. Ett foto som stirrats på så ihärdigt att bilden aldrig kommer att lämna min näthinna. Nu har jag även filmer, en röst. Rörelser. Egenskaper.

Jag hörde dig inatt innan jag skulle somna. Din röst har fastnat för att alltid stanna kvar.

Barnhemmet ville ha ett intyg på att du fortfarande var min son efter att ha sett filmerna. Har de någonsin fått ett nej? En udda fråga, men på något sätt har man vant sig vid dessa under adoptionens gång. Hade de frågat efter min skostorlek eller toalettvanor hade jag inte längre reagerat något nämnvärt. Gör det mig till en ickekritiskt tänkande varelse att jag vant mig vid att svälja allt?
- nej, inte ett dugg. Jag är bara en mamma med ett mål. Att få hem min pojke.

Jag har inte hållit dig i mina armar ännu men vet redan att jag hade offrat allt för dig.

Nästa steg är advokatens papper. Igår skickades de sista intygen från oss och Migrationsverket, så advokaten har dem förhoppningsvis imorgon.

Nu vill vi ha vårt resebesked, men lär få vänta ett tag till. Ett tag till... En mening jag lärt mig att avsky.