Förlust
Ett liv avslutas, ett annat liv börjar - tidens gång..... ja även om Samuel inte är nyfödd så börjar ändå hans nya liv snart hos mamma och pappa. Jag delar till fullo dina tankegångar i förra inlägget, hur man ska klara av att hålla tillbaka de miljoner känslor som exploderar inom en, hur ska man visa sitt lilla barn hur älskade de är och hur vi har längtat - de kan dom aldrig förstå MEN kärleken känner de...... Nu när vi börjar närma oss dagen D har jag blivit så känslosam, är gråtmild och är på väg att börja grina vart jag än är av lycka av lättnad av längtan. Att vi äntligen ska få träffa honom, krama honom känna hans hud mot min det är så ofattbart men ändå så självklart. Som det sägs i en känd dikt - jag väntade visst miljoner år på denna enda minut.... Samuel och Mathias om ni visste hur älskade ni är...
Ja jag vill gärna ha log in till din blogg framöver!